Vila i frid bästa vän♥



Den 21 maj 2009 provred jag världens finaste ponny.
jag blev hans skötare, och efter några månader fick han komma hem till mig och bli min♥





Isak var rädd för bilar, vatten, transporten och alltmänt hetsig och nervös.
Det tog mig 2 timmar att få in honom i stallet första gången. När vi väl var inne stegrade han sig och höll på, så jag sprang ut med honom igen. jag hade ju nyss fyllt 13 år.



Men jag kämpade, oj vad jag kämpade med denna lilla ponny. Det var först då som jag blev intresserade av NH och trickträning. Jag och Isak kom riktigt nära varandra efter 1 år.
Jag tränade bort hans bilrädsla, hans vattenrädsla och han blev en lugn och fin häst. Min bästa vän.




Ser det ut som om han varit livrädd för vatten..?


Efter några 100 NH träningar och kämpande i paddocken men denna lilla ponnyn,lärde jag honom trixen Buga, Vackor hov, spansk skritt och be.
Han följde mig överallt, löst ute i skogen bland stockar och sten. jag kunde rida honom utan varken sadel och träns, vi litade på varandra. Har aldrig känt en sån samföring men en häst.



Men det visade sig att isak hade en gammal ryggskada, som behövdes tränas bort med hjälp av att han skulle få bättre ryggmuskler. Av en slump fick jag kontakt med Isak's förra medryttare, så hon kom och hjälpte mig och blev min ridlärare. Vet inte vad jag skulle gjort utan henne.
Isak blev frisk och bra i ryggen och jag kunde rida som vanligt efter några månader.
När jag fick isak var han hopprädd, men när han åkte vågade jag hoppa 1 meter utan att vara nervös alls..


Men trots allt började jag känna mig förlång för Isak. Han var bara 139 cm.
Så vi började leta nytt hem till Isak. Tillslut blev det att han åkte till en handikapps ridskola.
Efter några månader där fick han ont i ryggen igen. han blev inte bra.
De satte ut honom på annons, och jag skulle igentligen fått köpa honom. Men det hängde på om stallägaren skulle låta oss fixa en box som finns i stallet där jag har Billy. Men hon sa nej.



Isak var så dålig i ryggen att de beslutade sig för att avliva honom.
Det var det värsta jag varit med om. någonsin.
Jag fick vara med, in i det sista. Det ville dem.
Jag stod där i boxen, för 1 år sedan. Ensam med Isak.
Hur säger man hejdå till sin bästa vän?
Jag grät, oj vad jag grät! Jag borstade honom, klippte lite av manen att ha som minne. Jag stod och bara kramde på honom i 1 timme minst. 3 timmar har aldrig gått så fort..
Det finaste var att han märkte att jag var ledsen
varje gång han gjort sina trix , har jag alltid skrattat och blviit glad
tror ni inte att Isak, med ont i ryggen och dålig i hovarna
går ner i buga mitt framför mig?
Det var det finaste jag varit med om. Jag bad honom inte, han gjorde det själv. för att få mig glad.

Direkt när jag åkt därifrån avlivades han. Jag ville inte vara med,, jag ville inte se honom död. Jag ville minnas honom som levande...

R.i.p Isak♥

Bilderna ovan är bara dem få som jag hade på datorn.
Några filmer jag har gjort om isak:
Den längst ner visar våran tid lite bättre med filmer oså, kolla gärna på den, eller på alla!<3

Kommentarer
Postat av: Maja

Fredrik <3 jag kan inte beskriva med ord hur de kändes när jag läste detta <3 underbar häst som du helt klart var värld! <3 han är på dom gröna ägarna nu och har de bra han står där och gnäggar för att han ser dig här på jorden och han gör de för han är glad att se dig! Han älskar dig fast ni inte ses här och nu <3 isac har säkert sagt till billy att han ska ta hand om dig fast<3

2012-01-22 @ 21:37:06
URL: http://majamerlin.blogg.se/
Postat av: Maja

Dom båda hästarna ÄLSKAR dig och ja med de klart fina du! :) <3 ta hand om dig!

2012-01-22 @ 21:37:56
URL: http://majamerlin.blogg.se/
Postat av: Ammi

JAg såg hur ledsen du var Fredrika och det var hemskt att tala om för dig hur sjuk Isak var...jag kände mig så maktlös! Du var så modig när ni tog farväl han var i din kärlek ända till slutet.ER kärlek finns kvar i dig låt den värma ditt hjärta.Kram Ammi

2012-01-25 @ 07:14:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0